Girig-Sverige
Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika av Andreas Cervenka
I ett programblad från Dramatens uppsättning från 2009 av den franske 1600-talsdramatikern Molières Den girige hittar jag en text av Lars Forsell, »Molière såg«. Den publicerades ursprungligen i Författarens Litteraturhistoria (1980) och utgör en del av artikeln »Racine och Molière«.
"Diktens klor genomsyrar livet"
Om Poetskötsel av Lina Hagelbäck
Under ett författarsamtal jag lyssnade på för många år sedan stannade en av författarna plötsligt upp mitt i en mening, tittade ut över publiken som hade samlats och sa: "Det är en konstig sysselsättning det här att skriva poesi. Man sätter igång att skriva fastän ingen frågar efter det, sedan blir det kanske en bok som väldigt få människor läser och man får nästan inget betlat för det."
Jag såg ett träd
Om Eva Ströms senaste diktsamling
»Vad är det för en tid, säg vilken måne / drev blodröd över himlen ner i vassen«. Så inleds dikten »Vassprinsessan« i Eva Ströms senaste diktsamling Jag såg ett träd (Bonniers 2022). Diktens ljudrim och jämna rytm manar fram bilder av en orolig tid där träden kan ge tröst och läkedom.
I en annan klass
Emma Leijnses senaste bok
Skolan är ett av de områden som kommer att debatteras flitigt inför valet i höst. Den har under lång tid beskrivits som en lekplats för klåfingriga politiker, där nya metoder och tekniker har avlöst varandra i en strid ström, vilket har försvårat för såväl ellever som lärare att finna studie- och arbetsro. Syftet må vara gott, men under de senaste tjugo åren har skolresultaten i den svenska skolan sjunkit.
Horisonten finns alltid kvar
Jonna Bornemarks senaste bok
Hur står vi ut med livets oberäknelighet? Att vi trots rutiner och säkerställande av olika slag inte kan förutsäga och styra allt, och ändå måste fatta beslut, handla och hållas för ansvariga i många situationer? Grundläggande paradoxer samsas ibland i det utrymme som finns för våra handlingar och det spänningsfält som uppstår kring dem kan vi bara hantera med hjälp av det mänskliga omdömet.
Upplevelsen av att ha friheten att välja
Om Eva Illouz bok Därför tar kärleken slut – de negativa relationernas sociologi
Vad kan en sociolog säga om kärlek? Är inte kärleken framförallt en domän för psykologer eller möjligen filosofer? Och vad har ord som »sexting« och »ghosting« med kärlek att göra? Eva Illouz, professor i sociologi vid The Hebrew University i Jerusalem, har under de senaste tjugo åren ägnat sig åt ett forskningsprojekt där hon studerat kapitalismens och modernitetens inflytande på vårt känslo- och kärleksliv. Det har resulterat i flera böcker, varav Därför tar kärleken slut –
De negativa relationernas sociologi (Daidalos 2020) är den senaste.
Vi måste börja med barnen
En nykommen antologi av Ylva Mårtens
För drygt fyrtio år sedan var Sverige det första landet i världen att lagstifta mot barnaga och för trettio år sedan skrev vi under fn:s barnkonvention. Från och med den första januari 2020 är de 54 artiklarna, som barnkonventionen består av, svensk lag. (...) I en nyutkommen antologi Vi måste börja med barnen (Ordfront 2020) har journalisten och producenten Ylva Mårtens samlat arton skribenter, nio kvinnor och nio män, som alla i sin yrkesutövning har att göra med barn och unga.
Bildmakare, multikonstnär, aktivist
Birgitta Holms mythobiografi om Helga Henschen
I ett av de första kapitlen, "Sländan", i Birgitta Holms bok Som av fåglar genomflugen – Helga Henschen, bildmakare, multikonstnär och aktivist (2017) skriver Holm att Helga fick lov att förvandla sin första kärlekspartner, dramatikern och författaren Peter Weiss, till en häst för att kunna gifta sig med honom. Den drömlika, lite suggestiva bilden, som kanske skapats utifrån ett behov av att genom någonting redan bekant bege sig in i det ännu okända, är en av många bilder som dröjer sig kvar efter läsningen om Helga och hennes liv.
En berättelse om flykt
Om Negra Efendićs Jag var precis som du
Det finns en kompromisslöshet hos Negra Efendić som tilltalar mig. En lust att ställa till svars och en vilja att själv vara en aktiv del av historien, som inger hopp. Den som kliver in i och rådbråkar sitt öde, vad det än må innefatta, utgör en viktig röst i berättelsen om vår samtid och det gör Jag var precis som du till en så angelägen bok.
Medan man håller någonting i handen
Om Den blå klänningen av Michèle Desbordes
I den franska poeten och romanförfattarinnan Michèle Desbordes Den blå klänningen tecknas ett skarpt och egensinnigt porträtt av den franska skulptrisen Camille Claudel. Camille, som håller den fuktiga leran i sin hand, men även balanserar ögonblick i sina händer; där lång tid kan komprimeras till någonting flyktigt och obetydligt, medan ett enda ögonblick kan breda ut sig och göra bestående avtryck.
Där varje ord är en insydd ros
Om Sara Stridsbergs roman Beckomberga – Ode till min familj
I Stridsbergs fjärde roman, Beckomberga – Ode till min familj, hittar man kanske den mest explicita kopplingen mellan samhället och individen hittills i Stridsbergs författarskap. I ett slutord tillägnas romanenalla de som passerade sjukhusparken vid Beckomberga under tiden det var i bruk, åren 1932 till 1995. En tid, som berättaren påpekar i slutet av boken, sammanfaller med välfärdsstatens tid.
Vad är pengar?
Om Andreas Cervenkas krönikor samlade i en volym.
Andreas Cervenka är ekonomikrönikör i Svenska Dagbladet och i boken Vad är pengar ? - Allt du velat veta om världsekonomi men inte vågat fråga om finns flera av hans krönikor samlade i en volym.
Nyanser i den stora Urberättelsen
Om Marie Lundquists roman Så länge jag kan minnas har jag varit ensam
"Ibland får jag för mig att jag har delat den här lägenheten med någon annan. Inte för att det finns något som direkt tyder på det. Så länge jag kan minnas har jag varit ensam. Kanske är det bara en önskedröm". Så inleds Marie Lundquists nya roman Så länge jag kan minnas har jag varit ensam. Lundquist har tidigare gett ut ett flertal diktsamlingar och även närmat sig prosan i Istället för minne (1997) och Monolog för en ensam kvinna (2005).
En annan människas historia
Om Ellen Mattsons Vinterträdet
Liksom frågan om identitet ständigt är närvarande inom skåde- spelarkonsten har den en central roll i Ellen Mattsons roman Vinterträdet. Inte bara genom alla de alias Garbo presenterar sig under och de lekar där Vendela får ge sig ut i Garbos kläder för att förvilla hennes beundrare, utan även i ett större perspektiv där frågan ställs om vilka vi är i förhållande till de som betraktar oss.
Att gå vilse
Om En dåre fri av Beate Grimsrud
Vad händer när gränserna mellan en människa och hennes omvärld är oklara? När hon varken vet vilket kön eller vilket land hon hör hemma i? Och när en så fundamental gräns som den mellan natt och dag inte är möjlig att upprätthålla?
Det finns en gräns satt
Om Lennart Sjögrens poesi
Grönskan – så heter en diktsamling från 1989 av den öländske poeten och bildkonstnären Lennart Sjögren. Ur grönskan kan plötsligt en hand sträckas fram, en tillfällig plats redas, eller ett ansikte visa sig. Ett ansikte som redan tidigare kunnat anas i samlingen Lövskogselegier (1982), där det heter: "Till glädje kan inte sorgen förvandlas/ men den kan bli ett lätt skuggat ansikte/som går bort i lövverket".